Som bara Troll kan

Delade känslor denna dag, jag vet bättre än att låta tårarna rinna, men vem kan sätta sig upp emot ett vattenfall...

---

Igår fick jag blommor utav M, tulpaner. Jätte fina! Tusen tack :) Inte varje dag man blir bortskämd med blommor inte

Men nu bör vi väl återgå till den egentliga orsaken till att jag skriver just nu. Jag brukar ju sitta och surfa omkring på datorn, kolla runt på uppfödare och hundar i allmänhet. Kollar blocket och hundstallet och lite så där, bara för skojs skull. Och idag så gick jag in på hundstallets hemsida, kollade vad dom hade för hundar ute för adoption och så där, precis som jag brukar. Sen såg jag rubriken "Månadens hund", så jag klickade där och började läsa...

Månadens hund 2011 Januari - Felix

Det gör så otroligt ont... Jag förstår precis hur dom känner sig, jag vet precis hur det känns. Känslan av tomhet, av hjälplöshet, av kärlek. Att se någon man älskar lida, bli sämre och sämre och veta att man kan sätta stop för det. Det gör ont, riktigt jävla ont! Det är så lätt att vara egoistisk, samtidigt som det inte går. Delad smärta är flerfaldig smärta. Det är ett svårt beslut att ta, svårt att säga högt, svårt att tänka, men man gör det, för det är det bästa, det enda rätta.

Jag kan ändå inte låta bli att avundas den här familjen. Dom fick 11 månader, eller ja 10 då. Men i alla fall...Dom fick mer tid. Dom var starka nog att göra vad som krävdes av dom. För det avundas jag dom. Jag skulle aldrig önska att rollerna varit ombytta, att jag fått 10 - 11 månader och dom bara 5, det skulle jag aldrig göra. Jag bara önskar att jag oxå fått lite mer tid... Inte för att det hade gjort det hela lättare, men vem vill inte ha lite mera tid..?

En del av mig önskar att jag hade lyssnat på min inre röst, en del av mig önskar att vi hade åkt in till djursjukhuset. Så hon hade sluppit lida, även om det inte var länge. Men dum som jag var litade jag på veterinären istället för på min instinkt, i de fallet var jag egoistisk. Men det var så svårt med Tuss. Hon mådde ju bra, hon lekte, hon sprang och busade, myste och var bara så underbar som bara hon kunde! Det var när kvällen kom, när hon skulle sova... Visst är jag ändå glad att hon slapp gå bort instängd på ett djursjukhus med en kanyl i benet, men frågan är om inte de hade varit bättre ändå. Lättare för både henne och mig. Jag kommer alltid vara trasig, och det får jag leva med.

Men det är som om det lite var hennes val oxå. Hon gjorde klart allt innan hon gick bort. Hon gick klart valpkursen vi hade påbörjat, hon sa ordentligt farväl till M under hennes sista natt, och hon var fri. Min lilla ängel! Föralltid i mitt hjärta, föralltid inom mig!

Jag hoppas att den här familjen hittar tillbaka, precis som jag gjorde. Dom kan vara stolta över sig själva. Dom gav Felix ett toppen hem, där han fick leva och bli allt han kunde på den tid han hade. Dom tog det svåraste beslutet en djurägare kan stå inför, och dom gjorde det enda rätta. Felix hade tur som kom till just dom, och det hoppas jag att dom vet. Och jag hoppas att dom en dag kommer hitta någon ny att älska och vilja ge ett toppen liv.

Jag har kommit till min brytpunkt. Jag skaffade Ronja, och jag älskar henne otroligt mycket, men hon var ändå inte riktigt vad jag behövde för att känna mig så hel som jag nog kan bli. Men hon gav mig det jag behövde, Joy. Jag behövde en valp, en valp för att bevisa för mig själv att jag kan och är en bra hundägare. Joy är nu lika gammal som Tuss var när hon slets ifrån mig, och tar jag mig bara igenom de här så vet jag att jag kan klara av de mesta. Och jag bara längtar efter att få ta hem Ronja igen, att få låta henne bli en del av våran familj igen, på riktigt!

Man ska aldrig ge upp, man ska alltid fortsätta kämpa även fast det känns jobbigt och ibland hopplöst. En dag hittar man det som hjälper och underlättar smärtan, det var vad jag gjorde :)

Tuss - min ängel!

"Jag ser det snöar jag ser det snöar..."

Mm, nu är vintern tillbaka, ordentligt. Tok snöade igår, hur mycket som helst! Och när man klev upp imorse så snöade det fortfarande.

Bilderna är tagna från köks fönstret här i stan, man ser isen som sitter på fönstret och sedan bakgården samt taket på huset mittemot. Massa snö!

Har inte jobbat idag, fick ett sms imorse vid halv 7 tiden av min chef. Han är insnöad, så han kunde inte ta sig till jobbet. Så idag var dagis stängt. Då förstår man lite hur mycket snö det är. Men så ja, idag gick jag och Joy upp vid 9, väldigt skönt med sovmorgon måste jag säga :) M åkte vid 4 - 4.30 imorse, han skulle jobba :P Snöröjning. Så ja, vi får väl se när han kommer hem idag. Känns som de kommer ta ett tag för dom idag, mycke snö som inte tycks sluta ramla ner...

Så vad ska jag och Joy göra idag då? Jo vi ska snart åka hem till Kärr. Idag ska vi hämta min bil på glasverkstan. Dom slog ju in rutan på den förra helgen, och snodde radion och min gps *suck* Men men, sånt som tyvärr händer ibland, onödigt tycker man själv men det finns spån överallt ute i världen, tyvärr.

Vad ska vi göra mer sen då? Hmm, ja förmodligen ta de lite lugnt bara. Lär väl vara kvar i Kärr en stund oxå, umgås lite med familjen och så där. Så lär bli en ganska slapp dag idag *skönt!* :)

Sen kanske vi bör träna lite oxå, ska ju klicka in Joysan ordentligt. Och sen finns det ju alltid saker att träna på, inkallning, kontakt, sitt, ligg, stå mm. Så vi har fullt upp egentligen *haha* Igår på valpkursen fick vi en ny läxa, vi ska skriva 5 st belöningar varav inte mer än 2 får vara något ätbart. Sen så ska vi även skriva 5 st störningar. Så ska man komma ihåg att en störning oxå kan vara en belöning. Klurigt de där :P Men kul uppgift, och nödvändig. Alltid bra att veta vad man kan belöna med, och framför allt bra att ha andra belöningar än godis eftersom man inte alltid har det på sig. Störningar är oxå alltid bra att veta, vad stör min hund när vi är ute, vilka saker är väldigt lockande för min hund. För vet man de så kan man förebygga väldigt mycket, och det vinner man på i längden. Att göra det så enkelt för hunden att lyckas, det är det det handlar om :)

Hundar e livet! Och det är så underbart att se deras framsteg. Joy gör otroliga framsteg. Hon sitter snällt och vänligt och tittar på mig när det är matdags och väntar på sitt "var så god" innan hon börjar äta. Skällandet jobbar vi fortfarande med, men hon är mycket bättre. Hon är kontaktbar, jag kan nå fram till henne och hon slutar skälla. Så nu ska vi bara komma på vad vi ska göra för att hon inte ens ska börja skälla :) Men det är under uppbyggnad och det går framåt! Så vi kämpar på och kommer komma långt tillsammans!

Hur går allt annat då, jobb och så där. Jodå, har ju sökt till Kolmården, och hoppas att jag ska få komma tillbaka. I var ju på gruppintervju i tisdag, och hon tycker att det gick bra, så det tycker vi om :) Och där sa dom att svar skulle dom få runt den 8e mars (förra året fick vi svar den 17e mars), men förhoppningsvis innan. Så jag håller krampaktigt tummarna för att både jag och I ska få jobba där i sommar. Vore verkligen toppen! Men samtidigt kanske lite för bra för å va sant *haha* Verkar ju inte riktigt som om livet tycker att jag och I ska jobba tillsammans. Men hoppet är det sista som dör :)

Så med hopp i sinnet så önskar jag er en trevlig helg!

Min fina lilla Joy <3

Joo de e ju lite vi nu, hehe, å vilken hund! Ojoj, hon har så mycke potential, ska göra mitt bästa för att ta vara på den. Hon är bara så underbar! Hon fattar fort, men sen betyder inte de att hon alltid vill göra som jag säger :P *hehe* Hon har en vilja, både en egen och en att vilja följa mig. Så ibland blir de lite överslag, men de e sånt som händer. Hon är ju faktiskt bara 5 månader (snart i alla fall).

Så dom framsteg hon gjort är beundransvärda :) Inget kan stoppa oss nu ;) För nu e vi påväg framåt!

Vi går i valpskola, 6 torsdagar nu. Det blir andra gången på torsdag. Det är vi och en valp till, och tro mig det räcker gott och väl *haha* Joy är ju lite som hon är, hon skäller väldigt mycket på andra hundar (vi håller på och jobbar med det, och jag ser redan framsteg :)), och den andra valpen han skäller oxå en del, så ja de kanske är bra att det bara är vi två :P Det är fullt upp ändå.

Nej men jag tycker det går bra, tror det är bra för henne att se en annan hund och lära sig att även fast den är där så kan vi jobba. Det är 5 gånger kvar så jag är hoppfull :D

Nu kan det bara gå åt ett håll, och det är uppåt! :)

Chiefen då? Jo det är så bra med honom *lycklig!* Han kommer bra överens med alla och äter bra, så det är toppen! Han får även sova i sängen hos husse och matte :) Så han sover hela nätterna och det är inga problem alls. Så jag är en hemskt lycklig hund ägare, av flera orsaker;

- Jag har en underbar liten valp med en väldigt ljus framtid framför sig <3 :)

- Jag har ytterligare en underbar hund som jag bara längtar efter att få ta med hem igen!!

- Chiefen kunde inte ha fått en bättre familj!

Så förtillfället känns det som jag har allt :)

Så med ett jätte leende på läpparna säger jag hej så länge för denna gång *vink*

Stort lycka till till Chiefen och hans nya familj! Dom hittade varandra igen. Chiefen (som han ska få fortsätta att heta :)) låg och sov i knät på sonen i familjen, så sött!

Och allt hade gått bra under hemfärden. Dom hade stannat på vägen men Chiefen ville inte kissa, han höll sig till dom kom hem. Så allt gick jätte bra. Väl hemma så träffade han deras andra hund, en blandras, BC, labbe och något mer. Men hon var inte så imponerad av Chiefen, hon låtsas att han inte finns.

---

Och sedan ska vi fortsätta lördagen i flyttens spår. Det är ju inte bara våran älskade Chiefen som ska flytta, min syster C flyttar ju oxå. Så vi ska bära och lyfta och ha oss. Hon har fått en jätte fin lägenhet i Högdalen. Verkligen jätte fin! Nyrenoverad *tummen upp*

Så ja, grattis till C oxå! :)

---

Japps de va allt från mig idag. Hade gött. Troll over and out