Måndag 21/3 2011
Sämsta månaden hittills i år iaf, utan tveksan...
Man skulle ju kanske kunna tro att månaden som innehåller ens födelsedag är en bra månad? Men icke!
Mars är utan tvekan den sämsta månaden hittills detta år :(
Jag kommer inte att återvända till Kolmården, fick nämligen inte komma tillbaka dit i år. Det var jag inte riktigt beredd på. Trodde ju att jag hade hyfsade chanser att få komma tillbaka, men tydligen inte :( Vilket känns en del måste jag nog erkänna, alla sa att dom var så nöjda med mig, och jag och F pratade en del och hon sa att man inte alltid ville nyanställa på just rovfågel avdelningen pga fåglarna. Men måste ju lixom bygga upp ett förtroende och så där, så det förstod jag ju. Så därför känndes det bra när jag sökte, trodde jag låg hyfsat till, men ne...
R ringde och sa att dom inte hade något jobb till mig denna säsong, kändes som ett litet slag i magen. Men ja, förhoppningsvis har dom väl en anledning. Försökte ringa min gammla chef (tänkte jag skulle höra) men hon tröck på upptaget, och efter de har jag inte lyckats samla på mig samma mängd mod igen för å ringa tillbaka. Men ja, får väl ta de i sommar om inte annat. I har ju nämligen fått säsongs anställning där i sommar (stort grattis till henne! Hoppas du trivs lika bra som jag på rovfågel), och måste ju åka ner och hälsa på henne, hon hälsade ju på mig. Så får väl försöka få tag på min gammla chef då om jag inte lyckats ta mod till mig igen och ringa.
Och ja, nu kommer vi till det senaste... Vi parade ju Ronja en gång till, sista gången. Hon blev jätte tjock, och jag kände en valp som sparkade. Man hoppades ju på 2 i alla fall, så dom skulle va 2 minst lixom men min magkänsla sa mig att det bara var 1. Hon var beräknad att valpa nu i veckan, tisdag - torsdag där någonstans, men de tyckte inte Ronja. I lördags kväll så födde hon en liten tik, och jag måste erkänna att jag var väldigt nervös. Tyckte hon var så liten och så där, men hon var pigg och kröp omkring och pep och hade sig. Ronja var jätte duktig denna gången oxå och det var lixom inge snack om saken. Den natten sov jag nästan inget, och den timmen eller vad de blev som jag sov tillbringades i valplådan. Jag var jätte orolig för att hon inte skulle klara sig, jag tyckte ju inte att hon åt något. Men hon var fortfarande pigg på söndagen (mer än va jag va..), men åkte i alla fall och köpte mjölersättning på Bagis. Och på söndag kvällen bestämde jag och S för att vi skulle stödmata henne, trotts att hon var pigg och så där, men vi såg ju inte att hon åt. Så ja, natten till idag så ringde klockan varje 1,5 timme, då var det dags att mata den lilla. Och det gick hur bra som helst, hon åt med god aptit och blev piggare (hon hade blivit lite segare på kvällen, därav beslutet om stödmatning). Allt kändes bra, S sov nere hos oss för att jag inte skulle va själv (tack!), men hoppet kom tillbaka och det kändes riktigt bra. Klockan 5 matade jag henne sista gången, klockan 6 gick S upp för å mata och ta ut dom andra hundarna, då ville så klart Ronja oxå ha mat. Så jag ställde ner hennes mat och då var den lilla borta :'( Hon hade dött... Vilket oxå kom som ett slag i magen. Hon hade ju ätit och varit så pigg. De kändes jätte konstigt.
så ja, jag packade ihop lite grejer och åkte me Ronja hem till mamma, behövde ju få bort Ronja ifrån de lixom. Hon förstod att något var fel lixom, men hon tyckte ju att jag och S skulle göra något åt de. Hon bar omkring på valpen i valplådan och pep, det var hjärtskärande :( Hon kom till och med fram till mig med det i munnen, hoppade upp på mitt ben och buffade på mig med nosen och ville att jag skulle göra något. Det var väldigt jobbigt. Att se sin tik stå med sin döda valp i munnen och titta upp på en med ögon som ber än rätta till de som är fel, det gjorde riktigt riktigt ont och då brände tårarna ordentligt. De har dom i och för sig gjort hela dan, några rann nedför kinden när mamma kramade om mig och sa att det är okey att gråta. Men jag vågar inte riktigt släppa ut de, en del av mig (en väldigt stor del) är rädd att jag inte ska kunna sluta. För jag skulle ju ljuga om jag sa att det här inte påminner mig om Pytte och Tuss, och jag skulle ju blåljuga så mycket om jag sa att jag utan problem kan hantera minnen och prat om Tuss.
Jag tror på himmlen, jag vill tro att det finns ett paradis efter livet på jorden, och jag tror att det är där man hamnar om man levt ett liv man med rätta kan vara stolt över, med bara några mindre snesteg och där man lärde sig något utav dessa. Jag vill tro att Tuss, Pytte och nu även Mini springer omkring på öppna ängar har mår jätte bra! Vad jag dock inte vill tro på är att det finns en Gud som sitter där uppe och pekar och säger "nu ska du komma hit upp utan att ha levt ditt liv till det yttersta". Dom gångerna jag tror att det finns en Gud, då ser jag denna Gud som någon som bryr sig om jorden, som bryr sig om människorna, djuren och naturen. Men ibland undrar man ju... Vi har haft 3 valpkullar på 3 år. Första kullen: 3 valpar, 1 döfödd och en dog vid 5 månaders ålder, 1 lever och mår hur bra som helst. Andra kullen: 3 valpar, 1 dog under det första dygnet, de andra två lever och mår bra, är idag 6 månader. Tredje kullen: 1 valp, dog under andra dygnet. Är det riktigt rättvist? Eller e de ett tecken på att vi inte ska syssla med avel..? Ibland undrar man ju...
Så ja, mars ligger inte direkt högt upp på listan om vi säger så. Hoppas alla andra där ute har haft en bättre mars månad än mig. Och ja juste, bara så där i förbi farten så fick jag inte jobba inom tullen heller (suprice? eller inte...)
