Söndag 30/1 2011
Nu går det undan må jag säga *torkar mig i pannan*
Idag var jag och M på Bromma Zoomarknad med valparna, köpte lite hundmat, hundgodis och koppel. Så nu har vi fyllt på igen ;)
Men det var inte det som var poängen :P Poängen var att när vi var där så mötte vi en tjej som blev alldeles lyrisk när hon såg valparna. Så hon började prata med oss och klappade och var hur trevlig och glad som helst. Hon berättade att hennes syster eller kompis (kommer inte riktigt ihåg) oxå hade en sheltie, en sobel hane. Och dom letar efter en till, dom vill ha en till sheltie. Dom hade tydligen tänkt sig en tik först, men dom vill inte kastrera den dom redan har så därför letar dom nu efter en sheltie hane.
Så jag talade så klart om att Chiefen är till salu, då blev hon ännu mer till sig och bad och få telefonnummer till mig. Så jag sa att hon skulle få min syrras nummer eftersom det är hon som har kenneln (www.springroads.se), så hon fick hennes nummer. Och sen tog hon en bild på Chiefen och sedan fortsatte vi våra respektive shoppings.
Men hon var i alla fall jätte trevlig, så jag hoppas att hennes syster/kompis hör av sig till S snart, typ idag eller imorgon :P För jag ringde ju såklart till S efteråt och berättade och sa att jag hade gett ut hennes nummer, och då fick jag höra...
Familjen som hörde av sig i början på den här veckan har hört av sig igen. Dom kommer på tisdag vid lunch och vill titta och hälsa på Chiefen!
Allt blev helt plötsligt så verkligt, pang sa de bara. Dom kommer och tittar på tisdag, till helgen kanske han flyttar... Det känns lite skumt måste jag säga. Det är ju det här vi väntat på, det är det här som varit meningen hela tiden. Men ändå så känns de lite, ja jag vet inte riktigt hur jag ska förklara. Men han har ju bott här hos oss i mer än 4 månader, han har blivit en i familjen och nu börjar det dra ihop sig ändå. Vi visste att han skulle flytta hela tiden, men det är först nu det blir verkligt. Och det känns konstigt, sorgligt.
Den här familjen som ska komma och titta och hälsa dom bor rätt långt bort, 3 timmar. Så det känns sorgligt, tanken på att inte få se honom växa upp, tanken på att inte kunna vara där för honom i med och mot gångar. Men samtidigt kommer någon annan att vara de. Och han kommer göra någon väldigt väldigt lycklig! Det är de jag måste komma ihåg, men ibland är det svårt.
Men ja, vi kör på. Träffas på tisdag och så ser vi vilken väg som väljs efter de :) Tillslut blir allt bra, tillslut blir allt rätt!
Troll over and out
