En chans
Jahapp, så har man vart i Norköping och gjort va man kan. Nu väntar en lååååååååång väntan dock, senast den 19mars får vi svar om vi får nå jobb eller inte.
De va en spännande upplevelse med gruppaudition. De va jag å 9st andra, plus 2st "intervjuae" och en som bara var med och kollade hur det hela gick till. Vi gjorde lite kul övningar, pressenterade oss själva och fick lära känna alla andra lite. Samtidigt som det var lite skönt att inte vara själv var det ju läskigt. Allt var inte hela tiden fokuseat på mig, som på en vanlig intervju vilket varlite skönt. Men samtidigt undrade jag mer efteråt den här gången om jag verkligen gjorde precis allt jag kunde för att dom skulle få se vem just jag är.
Men jag vet ju att jag inte är så bra på att pressentera mig själv, så ja vi får väl se vad dom tyckte. Det finns ju mycket bra folk lixom, och många som dom förmodligen kommer att träffa. De va 10pers där med mig, en tjejs syster och kompis skulle oxå på såna där gruppauditions dock inte samtidigt, och I ska oxå dit. Men ingen av dom tre ska på samma. Så då är vi uppe i 40pers, och dom ska anställa 35st djurvårdare. Så ja, det är väl tveksamt om jag får nå jobb där. Sen försöker jag att inte hoppas för mycket, försöker att inte tänka på det allt fö mycke. Jag tar de som de kommer, vad som än händer, hur det än bli kommer de nå bra ut ur det. Antingen jobb och hund eller bara hund. Tillslut ska väl allt bli bra, hoppas jag...
Tänk va skönt om jag bara fick jobba där *drömmer*
Men så ska vi inte tänka! Jag ska inte tänka, hoppas eller tro någonting. Då behöver jag inte bli besviken sen. På ett eller annat sätt kommer jag få en chans i livet jag oxå, om inte nu så en annan gång. Jag har det inte dåligt, bara lite jobbigt ibland :P Men jag klarar mig, jag har en underbar familj och en tokigt bra pojkvän, jag har i alla fall en liten inkomst varje månad. Så ska väl inte klaga, men de vore ju skönt med en chans ;)
Men jag sitter här snällt och väntar, gör vad jag kan för att den ska komma lite fortare. Men det är så det är med en chans, den kommer när den kommer, finns inte så mycke man kan göra för att pverka den mer än att söka jobb och hoppas på det bästa.
En chans vore skönt, men jag är glad ändå :)
De va en spännande upplevelse med gruppaudition. De va jag å 9st andra, plus 2st "intervjuae" och en som bara var med och kollade hur det hela gick till. Vi gjorde lite kul övningar, pressenterade oss själva och fick lära känna alla andra lite. Samtidigt som det var lite skönt att inte vara själv var det ju läskigt. Allt var inte hela tiden fokuseat på mig, som på en vanlig intervju vilket varlite skönt. Men samtidigt undrade jag mer efteråt den här gången om jag verkligen gjorde precis allt jag kunde för att dom skulle få se vem just jag är.
Men jag vet ju att jag inte är så bra på att pressentera mig själv, så ja vi får väl se vad dom tyckte. Det finns ju mycket bra folk lixom, och många som dom förmodligen kommer att träffa. De va 10pers där med mig, en tjejs syster och kompis skulle oxå på såna där gruppauditions dock inte samtidigt, och I ska oxå dit. Men ingen av dom tre ska på samma. Så då är vi uppe i 40pers, och dom ska anställa 35st djurvårdare. Så ja, det är väl tveksamt om jag får nå jobb där. Sen försöker jag att inte hoppas för mycket, försöker att inte tänka på det allt fö mycke. Jag tar de som de kommer, vad som än händer, hur det än bli kommer de nå bra ut ur det. Antingen jobb och hund eller bara hund. Tillslut ska väl allt bli bra, hoppas jag...
Tänk va skönt om jag bara fick jobba där *drömmer*
Men så ska vi inte tänka! Jag ska inte tänka, hoppas eller tro någonting. Då behöver jag inte bli besviken sen. På ett eller annat sätt kommer jag få en chans i livet jag oxå, om inte nu så en annan gång. Jag har det inte dåligt, bara lite jobbigt ibland :P Men jag klarar mig, jag har en underbar familj och en tokigt bra pojkvän, jag har i alla fall en liten inkomst varje månad. Så ska väl inte klaga, men de vore ju skönt med en chans ;)
Men jag sitter här snällt och väntar, gör vad jag kan för att den ska komma lite fortare. Men det är så det är med en chans, den kommer när den kommer, finns inte så mycke man kan göra för att pverka den mer än att söka jobb och hoppas på det bästa.
En chans vore skönt, men jag är glad ändå :)
Kommentarer
Trackback
