En chans
Jahapp, så har man vart i Norköping och gjort va man kan. Nu väntar en lååååååååång väntan dock, senast den 19mars får vi svar om vi får nå jobb eller inte.
De va en spännande upplevelse med gruppaudition. De va jag å 9st andra, plus 2st "intervjuae" och en som bara var med och kollade hur det hela gick till. Vi gjorde lite kul övningar, pressenterade oss själva och fick lära känna alla andra lite. Samtidigt som det var lite skönt att inte vara själv var det ju läskigt. Allt var inte hela tiden fokuseat på mig, som på en vanlig intervju vilket varlite skönt. Men samtidigt undrade jag mer efteråt den här gången om jag verkligen gjorde precis allt jag kunde för att dom skulle få se vem just jag är.
Men jag vet ju att jag inte är så bra på att pressentera mig själv, så ja vi får väl se vad dom tyckte. Det finns ju mycket bra folk lixom, och många som dom förmodligen kommer att träffa. De va 10pers där med mig, en tjejs syster och kompis skulle oxå på såna där gruppauditions dock inte samtidigt, och I ska oxå dit. Men ingen av dom tre ska på samma. Så då är vi uppe i 40pers, och dom ska anställa 35st djurvårdare. Så ja, det är väl tveksamt om jag får nå jobb där. Sen försöker jag att inte hoppas för mycket, försöker att inte tänka på det allt fö mycke. Jag tar de som de kommer, vad som än händer, hur det än bli kommer de nå bra ut ur det. Antingen jobb och hund eller bara hund. Tillslut ska väl allt bli bra, hoppas jag...
Tänk va skönt om jag bara fick jobba där *drömmer*
Men så ska vi inte tänka! Jag ska inte tänka, hoppas eller tro någonting. Då behöver jag inte bli besviken sen. På ett eller annat sätt kommer jag få en chans i livet jag oxå, om inte nu så en annan gång. Jag har det inte dåligt, bara lite jobbigt ibland :P Men jag klarar mig, jag har en underbar familj och en tokigt bra pojkvän, jag har i alla fall en liten inkomst varje månad. Så ska väl inte klaga, men de vore ju skönt med en chans ;)
Men jag sitter här snällt och väntar, gör vad jag kan för att den ska komma lite fortare. Men det är så det är med en chans, den kommer när den kommer, finns inte så mycke man kan göra för att pverka den mer än att söka jobb och hoppas på det bästa.
En chans vore skönt, men jag är glad ändå :)
De va en spännande upplevelse med gruppaudition. De va jag å 9st andra, plus 2st "intervjuae" och en som bara var med och kollade hur det hela gick till. Vi gjorde lite kul övningar, pressenterade oss själva och fick lära känna alla andra lite. Samtidigt som det var lite skönt att inte vara själv var det ju läskigt. Allt var inte hela tiden fokuseat på mig, som på en vanlig intervju vilket varlite skönt. Men samtidigt undrade jag mer efteråt den här gången om jag verkligen gjorde precis allt jag kunde för att dom skulle få se vem just jag är.
Men jag vet ju att jag inte är så bra på att pressentera mig själv, så ja vi får väl se vad dom tyckte. Det finns ju mycket bra folk lixom, och många som dom förmodligen kommer att träffa. De va 10pers där med mig, en tjejs syster och kompis skulle oxå på såna där gruppauditions dock inte samtidigt, och I ska oxå dit. Men ingen av dom tre ska på samma. Så då är vi uppe i 40pers, och dom ska anställa 35st djurvårdare. Så ja, det är väl tveksamt om jag får nå jobb där. Sen försöker jag att inte hoppas för mycket, försöker att inte tänka på det allt fö mycke. Jag tar de som de kommer, vad som än händer, hur det än bli kommer de nå bra ut ur det. Antingen jobb och hund eller bara hund. Tillslut ska väl allt bli bra, hoppas jag...
Tänk va skönt om jag bara fick jobba där *drömmer*
Men så ska vi inte tänka! Jag ska inte tänka, hoppas eller tro någonting. Då behöver jag inte bli besviken sen. På ett eller annat sätt kommer jag få en chans i livet jag oxå, om inte nu så en annan gång. Jag har det inte dåligt, bara lite jobbigt ibland :P Men jag klarar mig, jag har en underbar familj och en tokigt bra pojkvän, jag har i alla fall en liten inkomst varje månad. Så ska väl inte klaga, men de vore ju skönt med en chans ;)
Men jag sitter här snällt och väntar, gör vad jag kan för att den ska komma lite fortare. Men det är så det är med en chans, den kommer när den kommer, finns inte så mycke man kan göra för att pverka den mer än att söka jobb och hoppas på det bästa.
En chans vore skönt, men jag är glad ändå :)
Komplicerat, fast ändå inte
Kan livet bli mer komplicerat och blä?
Egentligen är ju livet rätt bra, men förtillfället e de väldigt mycket på en gång och jag vet inte riktigt ut eller in. Mitt huvud säger en sak och mitt hjärta två.
Har ju kollat runt bland uppfödare, har varit iväg och kollat på valpar hos en uppfödare. Samt skickat iväg lite mejl till några andra oxå. Så de där med valp har verkligen kommit igång. Och det kändes tokigt bra, tills jag fick ett litet mejl :P
Har ju (lixom förra sommaren) sökt säsongs jobb på Kolmården, tror ni inte jag får ett mejl där dom vill ha en telefonaudition? Haha! Blev hur glad som helst först, bestämde att jag skulle ringa dagen efter. Sagt och gjort, ringde och pratade med en tjej där. Det gick hur bra som helst, jag gick vidare till steg 2 i rekryteringen. Vilket innebär att jag ska på Gruppaudition i Norrköping.
E massa nervös inför de, så ja bara hålla tummarna å hoppas på de bästa. Men, de finns ett men ;)
Om jag får jobbet på Kolmården så innebär de att jag inte kan skaffa en valp nu, tyvärr. Det vore inte rätt emot valpen att lära den i ungefär 3månader att de e vi två och sen lämna bort den över sommaren, det funkar bara inte. Så därför e de ju bättre att i såna fall vänta till efter sommaren. Men ja, de blir en lång tid utan hund. Just när man e på Kolmården och jobbar e de väl lugnt, men när man e här hemma och bara är, de e jobbigt. Men om de går vägen i Norrköping e de väl bara å bita ihop.
Men ja, de e som sat rätt jobbigt. Vet inte riktigt va jag ska hoppas på lixom. Jag vill verkligen ha en hund, samtidigt som jag verkligen vill jobba på Kolmården. Så de e tokigt jobbigt, mitt hjärta vill ha båda och mitt hvud säger "Kolmården är bättre än hund av två anledningar; erfarenheten jag får om jag får jobba där, plus att min ekonomi blir lite bättre av att ha ett "rikigt" jobb under sommaren". Å en bättre ekonomi vore ju rätt bra när man ska skaffa hund men de e samtidigt svårt att tänka så. För de känns som om jag aldrig kommer få en hund om jag tänker så.
För det går inte att komma ifrån att det alltid kommer finnas saker som talar emot att skaffa hund. Ett liv där det inte finns något som tala emot låter som ettläskigt liv... Det känns lixom som att jag alltid kommer ha strul me min ekonomi, de känns som jag aldrig kommer få ett riktigt jobb, men samtidigt kan jag inte tänka så. Jag måste kunna se en ljusare framtid när de gälle mi och jobb, jag måste våga tro på att någon där ute kommer att ge mig en chans. Och det är på grund av den tanken jag vill skaffa hund nu, nu när jag har tid med en valp.
Jag kommer alltid att vara glad över att jag har mitt hunddagis jobb, men egentligen behövs de ju mer än ett 3timmars jobb 5 dagar i veckan. Men jag är otroligt glad så länge jag i alla fall har de :)
Men som ni kanske förstår så har jag tiden som en valp kräver, utan att jag måsteta ledigtifrån jobbet. Plus att jag har ett jobb där hunden får följa med, vilket är ett otroligt stort och bra plus!
Men ja, vi får väl se vem som vinner i slutet, eller ja :P Allt hänger ju på omKolmården vill ha mig eller inte. Blir de inge Kolmården blire en hund, och blire Kolmården blire hund efter sommaren. Så de e bara å åka till Norrköping och försöka pressentera mig så gott jag kan, å sen hoppas på de bästa *håller alla tummar för mig ;)*
Egentligen är ju livet rätt bra, men förtillfället e de väldigt mycket på en gång och jag vet inte riktigt ut eller in. Mitt huvud säger en sak och mitt hjärta två.
Har ju kollat runt bland uppfödare, har varit iväg och kollat på valpar hos en uppfödare. Samt skickat iväg lite mejl till några andra oxå. Så de där med valp har verkligen kommit igång. Och det kändes tokigt bra, tills jag fick ett litet mejl :P
Har ju (lixom förra sommaren) sökt säsongs jobb på Kolmården, tror ni inte jag får ett mejl där dom vill ha en telefonaudition? Haha! Blev hur glad som helst först, bestämde att jag skulle ringa dagen efter. Sagt och gjort, ringde och pratade med en tjej där. Det gick hur bra som helst, jag gick vidare till steg 2 i rekryteringen. Vilket innebär att jag ska på Gruppaudition i Norrköping.
E massa nervös inför de, så ja bara hålla tummarna å hoppas på de bästa. Men, de finns ett men ;)
Om jag får jobbet på Kolmården så innebär de att jag inte kan skaffa en valp nu, tyvärr. Det vore inte rätt emot valpen att lära den i ungefär 3månader att de e vi två och sen lämna bort den över sommaren, det funkar bara inte. Så därför e de ju bättre att i såna fall vänta till efter sommaren. Men ja, de blir en lång tid utan hund. Just när man e på Kolmården och jobbar e de väl lugnt, men när man e här hemma och bara är, de e jobbigt. Men om de går vägen i Norrköping e de väl bara å bita ihop.
Men ja, de e som sat rätt jobbigt. Vet inte riktigt va jag ska hoppas på lixom. Jag vill verkligen ha en hund, samtidigt som jag verkligen vill jobba på Kolmården. Så de e tokigt jobbigt, mitt hjärta vill ha båda och mitt hvud säger "Kolmården är bättre än hund av två anledningar; erfarenheten jag får om jag får jobba där, plus att min ekonomi blir lite bättre av att ha ett "rikigt" jobb under sommaren". Å en bättre ekonomi vore ju rätt bra när man ska skaffa hund men de e samtidigt svårt att tänka så. För de känns som om jag aldrig kommer få en hund om jag tänker så.
För det går inte att komma ifrån att det alltid kommer finnas saker som talar emot att skaffa hund. Ett liv där det inte finns något som tala emot låter som ettläskigt liv... Det känns lixom som att jag alltid kommer ha strul me min ekonomi, de känns som jag aldrig kommer få ett riktigt jobb, men samtidigt kan jag inte tänka så. Jag måste kunna se en ljusare framtid när de gälle mi och jobb, jag måste våga tro på att någon där ute kommer att ge mig en chans. Och det är på grund av den tanken jag vill skaffa hund nu, nu när jag har tid med en valp.
Jag kommer alltid att vara glad över att jag har mitt hunddagis jobb, men egentligen behövs de ju mer än ett 3timmars jobb 5 dagar i veckan. Men jag är otroligt glad så länge jag i alla fall har de :)
Men som ni kanske förstår så har jag tiden som en valp kräver, utan att jag måsteta ledigtifrån jobbet. Plus att jag har ett jobb där hunden får följa med, vilket är ett otroligt stort och bra plus!
Men ja, vi får väl se vem som vinner i slutet, eller ja :P Allt hänger ju på omKolmården vill ha mig eller inte. Blir de inge Kolmården blire en hund, och blire Kolmården blire hund efter sommaren. Så de e bara å åka till Norrköping och försöka pressentera mig så gott jag kan, å sen hoppas på de bästa *håller alla tummar för mig ;)*
